Håller mig vaken, känner mig duktig…

Sedan kollapsen har jag sovit otroligt mycket. Jobbat 8-12 och direkt somnat när jag kommit hem. Igår klarade jag att hålla mig vaken en hel dag! Låter larvigt men känns som en seger just nu. Visst jag låg mest och tittade på tv trots det fina vädret, men ändå. Jag sov inte!

Idag känner jag mig ännu duktigare. Var uppe vid 10 och satte igång storstädning, putsade fönster och körde sju maskiner tvätt. Och sov inte på hela dagen. Nu tror jag att saker börjat gå åt rätt håll….

Hur mycket kan man sova egentligen?

Helt otroligt, kroppen vet verkligen vad den behöver. Är tillbaka på mitt halvtidsjobb nu, jobbar 8-12, kommer hem vid lunch och somnar. Sover ca 2 timmar, och sedan vid 22- tiden är jag trött igen.

Kan nog ta det lugnt med sömnpillren, kroppen verkar tala om vad den vill ha…

Avstägningsknapparnas välsignelse

Har hittat en ny pryl. Eller snarare pryl på prylarna. Avstägninsknappar! Tidigare var dator, TV och telefon på dygnet runt. Nu har jag börjat stänga av dem! Vilken skillnad! Vilken befrielse! Vilken ro! Vilken upptäckt!

När man ser hela pusslet istället för bara enstaka bitar..

Att jag bryter ihop efter flera års stress kanske inte är konstigt. Men jag inser att jag stressar över det som inte fungerar istället för att se det som faktiskt fungerar. Jag har ju så mycket att vara tacksam för:

  • Ett halvtidsjobb på ett fantastiskt generöst företag.
  • Ett boende åtminstone fram till årsskiftet
  • Bra läkare som verkligen fångat upp mig från början, och uppmanat till arbete och motion snarare än vila
  • Ett stort nätverk som verkligen bryr sig
  • En buffert på banken..
  • En sambo som jag älskar och som älskar mig.

Så egentligen,  varför är jag stressad över situationen och övertygad om att allt kommer att gå åt helvete? Jag har ju alla förutsättningar. Och egentligen är de flesta pusselbitar redan på plats.

När jag spaltar upp det på det här sättet ser jag plötslig något nytt. Istället för att bara se de lösa bitarna som inte passat in i pusslet ännu ser jag plötsligt en helhet, ett stort pussel med ett par enstaka hål där bitarna fattas men där helheten funkar. Vad gnäller jag över egentligen?

 

2014-06-27 00.13.54

Mot en ny livsstil..

Jaha, nu har jag väl hunnit smälta en del av dagens besked. Och hur jag ska hantera allt, alla råd och allt som händer. På ett sätt behöver jag vända upp och ner på hela livet. Det finns ett ordspråk som säger ”om du inte har tid för hälsa så kommer du förr eller senare behöva tid för att vara sjuk”. Där är jag nu. Jag har prioriterat bort hälsan så länge nu att det inte går längre.

Så här vill jag sätta upp mitt liv den närmsta tiden:

  • Frukost
  • Arbete- halvtid, förmiddag
  • Lunch
  • Vila vid behov
  • Träning
  • Middag
  • Tid för mig själv, t.ex böcker, meditation

Ska försöka ta mig ner till gymmet i veckan och se om jag kan köpa 10-kort eller liknande. Svårt att binda upp sig på ett gym just nu när jag inte vet hur vår boendesituation ser ut, vi får vara beredda att ta vad vi får och kan hamna nästan vart som helst i länet.

Sedan behöver jag se över vad jag äter. Dra ner på kaffe, ingen alkohol. Mer smoothies och mindre skräpmat. Jag äter LCHF sedan tidigare, och jag tror att det kan vara bra att fortsätta, men kanske fokusera på lite mer bär och grönsaker. Får väl testa mig fram helt enkelt.

Att verkligen våga säga NEJ!

Oj, vilken berg-och dalbana! Har haft tillfälle att vila ut ordentligt i midsommar, tack vare att jag fått möjlighet att lämna stan och vara på tysta sköna landet istället. Välbehövligt, så tacksam över den möjligheten.

Jag är inte tillbaka i hetluften ännu, ska till läkaren imorgon och då kommer vi ta ett beslut. Förhoppningsvis kan jag återgå till mitt halvtidsjobb om jag lär mig ta det lugnt.

Och det är just det. Jag ställer alltid upp för omgivningen. Vilket nu resulterar i dålig respekt för hur jag mår. ”Du kan väl fixa bara den grejen..” Nej, det kan jag inte! Jag är sjuk. Fatta.

Eller bara att hålla mig uppdaterad i vad som händer. Sambon söker bostad, visst, jag ska också bo där, men just nu kan jag inte ta ställning eller beslut. Dessutom litar jag hundraprocentigt på honom. Han får söka efter bästa förmåga, jag orkar inte läsa beskrivningar just nu. Han ska ju dessutom också bo där, klart han söker något som är bra.

Samma med företaget, har meddelat alla berörda att jag är sjuk, men saker rullar ju på ändå. Vad hjälper det att jag är sjuk när jag står som företrädare för företaget?

Bara att säga nej till allt är tillräckligt jobbigt. Jag orkar varken ta i problemen eller säga nej till att göra det. Undrar om denna kollaps kom helt enkelt för att på ett dyrköpt sätt lära mig att säga nej?

Nej-till-energitjuvar

Fantastisk bild, hittad på google. Säger precis det jag skulle vilja. Tyvärr vet jag inte vem jag ska hylla för denna, men bra är den.

Sjuk en vecka till?

Ja, verkar inte bättre. Jag har sjukintyg även för den här veckan och det blir nog till att använda det. Har dock fixat två ärenden som inte kunde vänta, samt försökt mig på ett biblioteksbesök för att lindra min rastlöshet. Fast där på biblioteket tappade jag bort mig totalt, läskigt när det blir så där och man inte vet vart man är eller vad man gör där. Känns som en dålig fylla ungefär.

Nåja, det kommer att lösa sig. De som träffar mig nu tycker inte ens jag ska gå tillbaka och jobba redan på måndag, men vi får se vad som händer. Lite knöligt med läkartider och sånt. MEN JAG VILL JU JOBBA!

Därefter börjar planen för framtiden bli klarare och klarare, vart jag ska satsa och vad som ska bort.

 

En skärmberoende workoholic

Hej jag heter Caroline och är en workoholic. En skärmberoende sådan. Försöker hålla mig borta från alla skärmar, telefoner och annan kommunikationsutrustning men det går sådär.Klarar max en kvart. Läkarens råd var en promenad utan telefon. Hjälp! Hur ska jag då lyssna på någon intressant dokumentär samtidigt som jag går, och vart ska jag skriva upp alla idéer som dyker upp under promenaden? Hmm, ipod och anteckningsblock?

Jag älskar ju att vara tillgänglig, och ännu mer, att vara behövd. Känner mig ensam om telefonen och mailboxen är tyst. Då blir det facebook, instagram, twitter…  Name the social media- I´m there! Lurar mig med att jag nätverkar och är social, men är i verkligeheten vettskrämd över att bli bortglömd och ensam. Om jag inte är tillgänglig jämt, och alltid svarar snabbt, då kanske jag inte behövs? Vad har jag då för mening?

Samtidigt som jag inte får jobba känner jag hur kreativiteten flödar. Bloggen exploderar, har inte skrivit så här mycket på flera år. Ser tydligare vart jag är på väg. Vem jag är. Men också vart jag behöver hjälp. Installera bromsknapp. Vart går gränsen mellan jobb och fritid? När kan jag börja sätta idéerna i verket? Får jag räkna på affärer när jag är sjuk? Vad gör mig frisk och vart lurar jag mig själv?

Har en tid hos en terapeut, och ligger på listan att få möjlighet att komma på återbudstider. Hoppas något händer snart. Framförallt vill jag veta vad i mitt beteende som är det friska, kreativa och vad som är det som gör mig sjuk. Bena ut saker så jag kan hålla mig frisk utan att för den skull strypa mig själv kreativt. Skilja på nytta och nöje. Skilja på vart jag är behövd och var jag är en uppmärksamhetstörstande femåring. Skilja på den vuxna professionella Caroline, vem hon är, och vart hon är ett bidrag, skilja henne från lilla barnet som bara vill vara med och leka.

Framförallt är min utmaning kommande vecka att stänga av datorn. Lägga ifrån mig paddan. Och telefonen. Göra upp med mitt beroende av kommunikation och skärmar. Fram med anteckningsblocket istället. För när jag kliver bort från min konstgjorda verklighet och ut i den riktiga världen börjar nya idéer poppa upp.

Börjar kanske hämta mig så smått…

Igen, stort tack för all kärlek igår. Det går upp och ner, att ta sig till mataffären känns som ett helt projekt, men jag tar mig i alla fall dit.

Märkligt förresten hur kroppen reagerar och vad den vill ha. Även fast det är själ och hjärna som inte mår bra, så dras kroppen till det den normalt vill ha när den är sjuk, läkande saker som vitlök och ingefära. Kyckling. Vitkål.

Kroppen börjar återhämta sig medan jag försöker ta till alla åtgärder jag kan och vet för att komma tillbaka. Laga god mat och SMAKA på den. Jag älskar ju att laga mat men minns knappt när jag senast gjorde det. Laga mat istället för att kasta i mig det som går fortast. Äta det som kroppen behöver. Avstår alkohol just nu, då jag inte vill kombinera det med konstiga avslappnande tabletter läkaren skrev ut för att få ordning på sömnen.

Jag har även börjat rensa i åtaganden idag. Sagt upp abonnemang som jag inte kan/vill/bör/hinner utnyttja. Tittat över småfällor som tar energi. Småbäckar där pengar rinner ut. Smååtaganden som inte är betungande i sig, men som tillsammans med annat får glaset att rinna över.

Tror att jag kommer att ha en intressant resa i mig själv i sommar.

2014-03-23 02.03.30