Dags att väcka bloggen igen?

Oj vad länge sedan det var jag var inne här. Och oj så mycket som har hänt. Av någon anledning är jag en duktig bloggare när jag mår bra, när jag sedan mår mindre bra går jag i ide.

Nu är livet mer i fas. Vi har flyttat in i vår nya lägenhet, en två vi har förstahandskontrakt på. Jag är numera heltidsanställd även om drömmen om eget företagande lever kvar. Pengarna måste in till att börja med och just nu får jag nöja mig med att ha företagandet som hobby. Ärligt talat går det inte så bra att vara företagare om inte orken och glädjen finns. Då funkar ingenting och inte ens de enklaste, nödvändiga sysslorna blir rätt.

Jag har också gjort en storsatsning på min hälsa. Ställt om kosten till Paleo, det kan jag berätta mer om senare, samt tagit upp min löpträning på nytt. Under säsongen blev det totalt fem enklare amatörlopp och nu siktar jag på en halvmara 2016.

Nej, jag vill inte säga att livet leker igen. Än. Men det börjar så smått spritta i kroppen och jag är mer på rätt väg än jag varit på länge.

Underbara hundar som minskar stress

Ni som har turen att arbeta på arbetsplatser som tillåter husdjur på kontoret kan säkert skriva under på vad det gör för arbetsmiljön. Kanske skulle pitcha detta för chefen, ett hundvalpsrum!!

Hittade bilden på facebook, hoppas den är sann. Idén är ju underbar, djur är ju underbara för att minska stress.

När jag blev utbränd första gången för ca 10 år sedan hade jag en hund, och under cirka ett halvårs tid var det han som fick mig att kliva ur sängen på morgonen. Under den perioden gick dessutom en nära anhörig bort i cancer, och hunden Diesel var helt fantastisk på att trösta både den sjuka och oss anhöriga. Hundar är fantastiska för vår hälsa!

Min älskade bästa vän! Saknar min fina Diesel!

Ny minikollaps, läkarbesök och ny motivation

Man vill oftast blogga om det som är bra. Hur bra det går och hur framgångsrik man är. Tyvärr är inte livet alltid så. Efter utmattningen i somras har det ändå funkat ganska bra. Jobbar och försöker jobba mig uppåt mot en fast tjänst och fler timmar. Letar extrainkomster.Går hos en KBT-terapeut som försöker få mig att bygga grunder, mat, sömn och annat.

Ändå går det upp och ner. Igår fungerade inte hjärnan, gick hem från jobbet redan på morgonen, gick vilse när jag försökte handla på konsum på vägen, sov hela dagen och hade rejäl migrän på kvällen. Idag träffade jag min nya läkare som skruvade upp dosen på ”anti-depp-pillren”, hoppas det hjälper Fick också order att lyssna mer på min kloka sambo, (hoppas han inte läser bloggen). Men det handlar om att hitta balans och rutiner och tyvärr är det ingen quick-fix som jag vill ha.

Nästan 20 år utan semester

Jag kan verkligen inte tro att det bara var ett par månader sedan jag bröt ihop fullkomligt av stress och utmattning. Det känns så långt borta. Att bli först sjukskriven och därefter tvingad till en lång semester var verkligen vad som behövdes för att komma igen. Har aldrig tidigare haft en fyraveckors semester i vuxen ålder. Hade första sommarjobbet efter nian. Det betyder att senast jag hade en så lång sommarledighet måste varit sommarlovet -96.

Det är nästan 20 år sedan!! Mer exakt 18 år. 18 år utan sammanhängande längre semester! Det är sjukt! Men jag har alltid använt semesterdagarna till annat. Tagit ut ett par dagar här och där för att gå en kurs, eller resa bort någon vecka på hösten. Tagit två veckor i sträck någon gång när en omtänksam chef tvingat mig (och varit på väg att avlida av att jag varit så uttråkad…) Haft tvångssemester när någon arbetsplats semesterstängt men verkligen gjort allt annat än att vila utan istället sett till att jobba någon annanstans (vilket var ganska enkelt när arbetsgivaren var ett bemanningsföretag). Ofta har jag haft timlön eller tidsbegränsade anställningar och då tagit ut pengar istället för tid. Haft någon vecka här och där mellan olika jobb eller uppdrag.

Jag har verkligen aldrig förstått grejen med semester. Förrän nu. Nästan fem veckor på balkongen med en hög böcker. Vila. Visserligen har jag tagit ett par arbetspass på Ghitas Café, men det har varit på ren glädje, och botat min värsta arbetsabstinens.

Men om man inte haft riktig semester på nästan 20 år var det väl på tiden. Och nu har jag äntligen börjat fatta grejen med vad den är till för.

Hej, jag heter Caroline och jag är en workoholic!

Vad har hänt med mitt sömnbehov?

I våras var jag helt slut, och efter fyra timmars jobb tog jag tunnelbanan hem och somnade på soffan. Sov ett par timmar, och var sedan stressad större delen av kvällen för allt jag inte hunnit med under dagen.

Plötsligt upptäcker jag att jag går hem från jobbet (ca 50 min promenad) och därefter fortfarande är pigg! Jag har slutat att somna på soffan varje eftermiddag. Har varit så beredd på att vara trött hela veckan att jag faktiskt lagt mig och varit beredd på att somna. Men istället blir jag uttråkad. Jag somnar ju inte!

Vilken förändring! Kanske sover jag tillräckligt på natten, kanske är det andra förändringar som har skett, men jag har ork hela dagen! Tycker det är så häftigt. En del av mat- och sovcykeln börjar falla på plats. Om jag kan få ordning på matvanorna också (dagens tidigare inlägg är tyvärr alltför korrekt), så kanske jag kan få energin för att få ordning på mitt liv. Känns som att saker går åt rätt håll!!

 

426565_10150600423547819_788957175_n

Snart är jag så här pigg och glad igen!

Struktur- njutning?

Jag har aldrig varit ett fan av struktur. Fast anställning, regelbundna tider, dagar som ser likadana ut har varit min mardröm. Allt som kan påminna om ett svenssonliv skrämmer mig. Jag vill inte leva det livet med villa, vovve, volvo, 8-5 jobb och fredagsmys. Inte min grej.

Men sedan kollapsen har det börjat ändras. Att komma tillbaka till jobbet på en halvtidsanställning har varit en ren njutning. Att gå upp på morgonen och veta att idag ska jag jobba på förmiddagen. På jobbet vet jag precis vad jag ska göra. Behöver inte tänka, bara utföra. Någon annan har ansvar för helheten, jag har ansvar för min del.

Kanske är det åldern, kanske är det lärdomar från vad som hände. Hur jag ville för mycket. Plötsligt låter ett fast heltidsjobb som en dröm. Ett 8-5 jobb. Gå till jobbet, leverera lite över vad som förväntas, gå hem. Laga mat, ta hand om en bostad. Läsa en bok på kvällen. Träna regelbundet.

Om ett par månader kommer jag och min sambo att flytta. Vi har fått ett förstahandskontrakt i en nybyggd lägenhet. Det blir verkligen symboliskt. Vi flyttar ut från hans gamla ungkarlslya och in i något nytt gemensamt. En möjlighet att bygga ett liv tillsammans, ett hem tillsammans, nya rutiner tillsammans.

Och vem vet, kanske kommer jag en dag att njuta av struktur.Njuta av dagar som jag kan planera, njuta av dagar och veckor som ser ungefär likadana ut. Njuta av ett välstädat hem och vardagsmiddagar. Kanske rent av börja gilla fredagsmys framför hjärndöd tv- underhållning? Eller nja, där går nog gränsen för hur mycket svensson jag kan bli.

 

2014-06-28 15.22.31

Vårt blivande hem som det såg ut vid visningen. Förhoppningsvis är det färdigbyggt tills vårt planerade inflyttningsdatum.

Svårt att sitta still

Efter ett samtal hos terapeuten idag har jag fått tänka till på arbete och vila. Och att sitta still. Mindfullness. Jag har extremt svårt att sitta still. Jag märker det nu, försöker titta på TV och koncentrera mig på ett TV-program. Utan att läsa något annat på paddan, kolla facebook, spela spel, plocka med något… Det går inte. Det är helt omöjligt att sitta stilla!!

2012-09-01 11.25.47

Inte helt ny bild, men bra illustration på hur bilder på mig brukar bli. Inget stelt poserande här inte…

Semesterrutiner- fail!

Bland det viktigaste för att börja må bra, det har både läkare och teurapeut sagt, är att jag skapar rutiner i mitt liv. Upp på morgonen, fasta tider, tre rejäla mål mat om dagen. Det gick bra de första veckorna, när jag jobbade. Sedan kom semestern…

Hur tusan behåller man rutinerna på semestern, när allt det vardagliga, trygga är borta? Jobbet är stängt. Sambon vänder helt på dygnet och jag hänger på, det är ju så mysigt att se en film tillsammans i sommarnatten. Allt det välbekanta är inte välbekant. Istället går jag upp och ägnar dagarna åt att plöja böcker. Har nästan en om dagen senaste veckan. Bra för skallen på ett sätt, katastrofalt på ett annat. Rutinerna är som bortblåsta.

Funderingar en semesternatt av en klyschig 80-talist…

Semester ger tid att tänka, planera och tänka tillbaka. Hur har året varit? Vad ska jag göra lika nästa år? Och framför allt, vad ska jag göra annorlunda? Vem vill jag vara nästa sommar? Vad vill jag göra? Hur vill jag leva?

Det här året började som vanligt, jag och kärleken skålade in året och deklarerade att 2014 skulle bli vårt år. Allt var redan på väg neråt, men på något sätt var vi optimistiska, det skulle vända. Och delvis har det vänt. Vi har fått ett förstahandskontrakt och planerar en flytt. Jag har ett jobb som jag vill fortsätta på. Jag har lämnat annat som fick mig att bara må dåligt. Jag har lämnat sammanhang som kostat mer än det smakat.

Problemet är att det blivit ett tomrum nu. Vad ska jag göra med all tid? Jag är van att jobba i princip dygnet runt, och samtidigt ta någon kurs i personlig utveckling, eller läsa någon fristående kurs vid någon högskola, eller varför inte lära mig ett nytt språk på Medborgarskolan, eller något annat nytt. Starta nya företag, bloggar, projekt. Och just nu har jag tomt. Det är tomt i kalendern. Tomt i att göra listan. Tomt i affärsplansdokumenten. Tomt på läxor och hemuppgifter. Tyst i telefonen och tomt i inkorgen.

Visst, jag gick i väggen. Visst, jag behövde dra i bromsen. Men hur länge? Vad ska jag göra nu? Var ska pengarna komma ifrån? Hur ska jag som person utvecklas? Vad är nästa sak jag vill lära mig? Vem vill jag vara sommaren 2015?

 

image

Ok, jag kan faktiskt inse att det är ungefär så här jag beter mig. Klyschigt och bortskämt. Generation Y.

Varför bloggar jag egentligen?

Och varför bloggar jag så personligt? Ända sedan kollapsen har jag verkligen haft ett behov av att skriva. Jag bloggar, jag skriver på annat, jag behöver få ur mig all kreativitet. Bloggen blir en dagbok, ett dokument. Läs om ni vill, eller låt bli. Låt det bli en offentlig gnällsaga, eller en dagbok. Vad jag skriver och hur det tolkas är upp till varje läsare.

Kanske är jag bara gnällig och svag? Jag har ju blivit utbränd, det är väl ett svaghetstecken? Eller ett tecken på att jag varit stark för länge? Eller ett tecken på att jag satt mig i en situation som inte är bra? Vad menas med utbränd egentligen? Nu käkar jag piller för att få hjärnan att fungera, och går i berg- och dalbana mellan massor av överskottsenergi och extrem trötthet.

En dag kommer jag se tillbaka på vad som hände, när alla frågetecken är uträttade. När jag fått ordning på mål och mening med livet. Och då blir bloggen, med kommentarer och vad som kan dyka upp här ett viktigt redskap för att förstå vad som hände egentligen.