Abstinens från mobilberoendet

Efter en vecka utan mobil har jag insett hur beroende jag är. En vecka. Utan alla mina nödvändiga appar.

Vardagen utan tillgång till mobilt BankID. Utan swish (tänk att ta fram en papperslapp för att betala din del av den gemensamma festkassan!)

Utan enkel tillgång till sociala medier. Utan min älskade sr- app och P1 morgon på vägen till jobbet (gillar helt enkelt nyheter mer än musik på morgonen).

Natural Cycles fick jag ladda ner till paddan, och det känns lagom smidigt på morgonen när man är nyvaken att dra fram en hel Ipad för att fylla i temperaturen. Evernote innehåller hela mitt liv, jag som inte kan hålla reda på papper har allt i evernote, och nu har jag den inte i fickan.

Det är rätt skrämmande att se hur beroende man är av den där lilla prylen. Och samtidigt inser man hur befriande enkel vardagen är när allt fungerar. Allt på plats, tillgängligt, hela tiden. Jag saknar verkligen min mobil!

(och inser att jag antagligen borde läggas in på digital avgiftning)

En slösad vecka

Jag kör dagens spartips. Det betyder att det finns en sak jag inte gillar. När jag måste slösa. Eller överhuvudtaget spendera pengar jag inte vill spendera. Det senare är förresten en bra definition på slösande. Att spendera pengar man inte vill spendera.

I helgen gick det mycket sådana pengar. Min dator kraschade för ett tag sedan och jag har inte tagit tag i att köpa någon ny. Nöjt mig med paddan och lånat sambons dator när jag verkligen behövt lite större skärm och tangentbord. Nåja, det fanns på inköpslistan. Värre var att vakna upp på lördagmorgonen med insikten att mobilen är tvärdöd. Utan den klarar jag mig INTE!

Så bara att väcka en morgontrött sambo för att få moraliskt stöd och iväg till 3butiken i Kista galleria. Två veckor med lånemobil (minst!) och konstnadsförslag om ca 10 arbetsdagar. Hjälp! Jag är beroende av min mobil, jag har allt i den! Att gå från min vanliga mobil till lånemobilen är som att gå från ny BMW till en gammal volvo. Inte så att informationen är borta, jag är bra på att använda molntjänster, var väl någon bild från systerdotterns ettårskalas förra helgen som fattades, men det är lätt att återställa. Nej, men att vara utan Natural Cycles, Evernote, bank- ID, jag ni fattar. Även om jag kan ladda ner det till paddan blir det inte riktigt lika smidigt. Jaja, vi får vänta på domen. Åter till ämnet.

När vi ändå var på elektronikshoppingmode passade vi på att äntligen köpa en ny dator till mig. Ett mycket tråkigt inköp. Dyrt men nödvändigt.

Jag är ingen datanörd. Tvärtom. Jag skulle gärna leva i en tid med gåspennor och brevduvor. Datorn för mig är en skrivmaskin och en administrationscentral. Det är allt. Att tvingas lägga pengar på det svider. Rejält. Men det är i alla fall skönt att ha ett tangentbord igen. Och nu kan jag äntligen ta tag i massa surdegar som jag kunnat inbilla mig att jag ”inte kan lösa utan dator”. Bort med den ursäkten. Bloggen är tillbaka, jag är tillbaka. Plånboken får gråta ett tag till, och jag har fått ett nytt hatobjekt som antagligen inte heller kommer lyda mig, men jag har tagit bort en ursäkt i alla fall.

Dagens spartips

Jo, det var dags att börja igen. Så vi kör ett dagens spartips!

Jag har har den senaste tiden använt en tjänst som heter refunder, där man får återbäring på sina internetköp. Hittills har jag fått tillbaka 470 kr på ett par månader.

Följ länken för att komma igång med Refunder.

Dags att väcka bloggen igen?

Oj vad länge sedan det var jag var inne här. Och oj så mycket som har hänt. Av någon anledning är jag en duktig bloggare när jag mår bra, när jag sedan mår mindre bra går jag i ide.

Nu är livet mer i fas. Vi har flyttat in i vår nya lägenhet, en två vi har förstahandskontrakt på. Jag är numera heltidsanställd även om drömmen om eget företagande lever kvar. Pengarna måste in till att börja med och just nu får jag nöja mig med att ha företagandet som hobby. Ärligt talat går det inte så bra att vara företagare om inte orken och glädjen finns. Då funkar ingenting och inte ens de enklaste, nödvändiga sysslorna blir rätt.

Jag har också gjort en storsatsning på min hälsa. Ställt om kosten till Paleo, det kan jag berätta mer om senare, samt tagit upp min löpträning på nytt. Under säsongen blev det totalt fem enklare amatörlopp och nu siktar jag på en halvmara 2016.

Nej, jag vill inte säga att livet leker igen. Än. Men det börjar så smått spritta i kroppen och jag är mer på rätt väg än jag varit på länge.

Underbara hundar som minskar stress

Ni som har turen att arbeta på arbetsplatser som tillåter husdjur på kontoret kan säkert skriva under på vad det gör för arbetsmiljön. Kanske skulle pitcha detta för chefen, ett hundvalpsrum!!

Hittade bilden på facebook, hoppas den är sann. Idén är ju underbar, djur är ju underbara för att minska stress.

När jag blev utbränd första gången för ca 10 år sedan hade jag en hund, och under cirka ett halvårs tid var det han som fick mig att kliva ur sängen på morgonen. Under den perioden gick dessutom en nära anhörig bort i cancer, och hunden Diesel var helt fantastisk på att trösta både den sjuka och oss anhöriga. Hundar är fantastiska för vår hälsa!

Min älskade bästa vän! Saknar min fina Diesel!

Om att ”känna sig duktig”

Känner ni igen:

”Tvättat nio maskiner och bakat en sats bullar, känner mig duktig”

”storstädat och putsat fönster, nu belönar jag mig med en kopp kaffe”

”alla pappershögar klara, allt skickat till revisorn, nu helg!”

Facebookstatusar man ser i flödet hela tiden. Och jag är lika skyldig jag, jag älskar att skryta om hur duktig jag är. Men det är sällan man ser män som avsändare. Speciellt inte på de två första, möjligen att den sista skulle kunna ha en manlig avsändare ibland.

Frågor i mitt huvud:

1. Varför är det nästan bara kvinnor som statusuppdaterar om hushållsarbete? Är vi inte mer jämställda än så? Är det fortfarande kvinnorna som gör allt jobbet, eller är det bara att män inte skryter om det?

2. Varifrån kommer detta behov av att bli klappad på axeln och visa hur duktiga vi är när vi egentligen gör vanliga vardagssaker som de flesta gör någon gång?

3. Varifrån kommer vårt jäkla behov av att vara så duktiga hela, hela tiden?

Synpunkter?

Rensar och byter ut

Ju mer flytten närmar sig desto mer åker iväg. Till second hand och till tippen. Just nu är jag i en släng-period, jag som normalt sparar allt och aldrig slänger något. Men nu åker gamla missfärgade skärbrädor och rispade teflonpannor och wokpannan ut!

Vi skojar om att vi kommer att flytta med var sin konsumkasse med bara tandborstarna, det vore kanske den ultimata minimalismen, men riktigt så långt kommer det inte att gå. Ska bli härligt att frossa på IKEA efter flytten och bara köpa nytt, fräscht, helt och rent!

 

 

Bilder från ikea.com

Utmattad- eller bara hungrig?

Har hunnit hända en hel del sedan jag senast bloggade, och framför allt är det kosten som fått en hel del uppmärksamhet. Jag äter verkligen dåligt. Lever på kaffe och enstaka mackor, ibland lite pasta eller en bakad potatis. Har fått flera uppvaknanden på sistone att det inte räcker.

Inte konstigt att jag är slö, korkad och uttråkad, hjärnan får ju inget bränsle. Har i alla fall börjat försöka köpa med en banan och en påse nötter till jobbet, för att äta på morgonen vid skrivbordet, och ser direkt att resultaten ökar.

Dags att gå till biblioteket och leta reda på en bok i näringslära? Eller i alla fall gräva fram högstadiets hemkunskapsbok?

Kostnaden av lathet

Ibland räcker inte vettet till. Eller självbehärskningen.

Hade planerat att under augusti/september gå eller cykla till jobbet och valde därför att inte köpa något SL-kort. Istället körde jag på SMS-biljetter. Ett problem bara. Jag är morgontrött. Otroligt morgontrött. Därför blev det i stort sett varje dag tunnelbana till jobbet, även om jag gick hem.

Dessutom tunnelbana ett par gånger under månaden för att fixa ärenden eller gå ut. Nu när jag öppnar räkningen hade det varit billigare att köpa ett SL-kort.

Snålheten bedrog visheten denna gång, och där rök ett par hundralappar extra jag kunde gjort något roligare för.

Jag- en överviktig 42-åring?

Idag var jag hos en herbalife konsulent och fick kroppen scannad och en kostanalys. Resultatet var skrämmande!

Min metaboliska ålder- 42 år! (enligt körkortet är jag 32), jag är överviktig och har för lite vatten i kroppen. Tydligen kan man inte leva på bara kaffe, mackor och pasta rosso (dvs. pasta med ketchup) hur länge som helst utan att det sätter spår i kroppen.

Nu säger min familj, min KBT-terapeut, och nu denna herbalife- människa samma sak. Oberoende av varandra:

  • Ät frukost
  • Ät mer frukt
  • Kroppen kan inte leva på bara kaffe
  • Skaffa rutiner
  • Ät fler mål per dag
  • Ät mer varierat

Jag som trodde jag levde hyfsat hälsosamt, men fel, fel, fel!

10600424_10204461133388337_6924960719567855215_n