Dags att väcka bloggen igen?

Oj vad länge sedan det var jag var inne här. Och oj så mycket som har hänt. Av någon anledning är jag en duktig bloggare när jag mår bra, när jag sedan mår mindre bra går jag i ide.

Nu är livet mer i fas. Vi har flyttat in i vår nya lägenhet, en två vi har förstahandskontrakt på. Jag är numera heltidsanställd även om drömmen om eget företagande lever kvar. Pengarna måste in till att börja med och just nu får jag nöja mig med att ha företagandet som hobby. Ärligt talat går det inte så bra att vara företagare om inte orken och glädjen finns. Då funkar ingenting och inte ens de enklaste, nödvändiga sysslorna blir rätt.

Jag har också gjort en storsatsning på min hälsa. Ställt om kosten till Paleo, det kan jag berätta mer om senare, samt tagit upp min löpträning på nytt. Under säsongen blev det totalt fem enklare amatörlopp och nu siktar jag på en halvmara 2016.

Nej, jag vill inte säga att livet leker igen. Än. Men det börjar så smått spritta i kroppen och jag är mer på rätt väg än jag varit på länge.

Om att ”känna sig duktig”

Känner ni igen:

”Tvättat nio maskiner och bakat en sats bullar, känner mig duktig”

”storstädat och putsat fönster, nu belönar jag mig med en kopp kaffe”

”alla pappershögar klara, allt skickat till revisorn, nu helg!”

Facebookstatusar man ser i flödet hela tiden. Och jag är lika skyldig jag, jag älskar att skryta om hur duktig jag är. Men det är sällan man ser män som avsändare. Speciellt inte på de två första, möjligen att den sista skulle kunna ha en manlig avsändare ibland.

Frågor i mitt huvud:

1. Varför är det nästan bara kvinnor som statusuppdaterar om hushållsarbete? Är vi inte mer jämställda än så? Är det fortfarande kvinnorna som gör allt jobbet, eller är det bara att män inte skryter om det?

2. Varifrån kommer detta behov av att bli klappad på axeln och visa hur duktiga vi är när vi egentligen gör vanliga vardagssaker som de flesta gör någon gång?

3. Varifrån kommer vårt jäkla behov av att vara så duktiga hela, hela tiden?

Synpunkter?

Bötar mot negativitet

Fick en toppenidé på jobbet förra veckan. För att höja allas energi införde jag en bötesskål mot negativa kommentarer. Varje gång man skriker ut i rummet att saker är skit, det är en kass dag osv (ni vet, det som vi alla säger på våra arbetsplatser när ingen utomstående hör) får böta en krona i en skål.

När skålen är tillräckligt fylld köper vi godis eller fikabröd eller liknande för pengarna.

Än så länge är jag nog den som bidrar mest till skålen, men jag har fått en (dyr) tankeställare om mitt beteende.

 

image

Lånad bild, men precis vad jag ville säga!

Tyvärr sant. Jag är en nattuggla.

Jag jobbar som bäst nattetid när ingen stör. När jag pluggade så hade jag min bästa pluggtid mellan 22-02 på nätterna. Då är det lugnt, då kan man tänka och vara kreativ utan att någon stör. Synd bara att man inte kan ringa kunder den tiden…

 

10629667_910695782284767_8892208295720704656_n

Använder min bucketlist för att skapa min framtid.

Snodde den här underbara bilden från driftig.nu.Sitter nämligen just i de tankarna. Har under året fått ge upp en del planer, och skapa och skapa nytt. Tillsammans med älsklingen planerar jag ett nytt liv på ny ort (ok, andra sidan Stockholm, men det är en ny kommun och ny ort för oss). Vi planerar för hur vi ska hantera ekonomi, inredning och nya rutiner när förutsättningarna ändras.

Även karriärmässigt har jag fått börja fundera på vart jag vill. Har haft ett par diskussioner med chefen, och börjat skissa på vad jag vill åstadkomma på jobbet. Börjar känna mig riktigt taggad. Har egentligen alltid drömt om att vara egen, att uppfylla egna mål och tjäna pengar åt mig själv istället för att uppfylla någon annans dröm och göra någon annan rik. Men behöver det vara så? Att arbeta i ett team som anställd kanske kan vara rätt väg ändå? Jag kan ju för den skull ha egna projekt i mån av tid och ork, det handlar ju bara om planering och kommunikation.

Vad vill jag bli när jag blir stor? Vad vill jag ha åstadkommit när livet är slut?  Tittar man på min bucket-list handlar det mycket om resor och upplevelser, men också mitt eget ekologiska bokcafé, och att arbeta mer med småföretagande.

En dröm är att bli styrelseproffs, att bidra med min kompetens inom ekonomi, juridik och småföretagande genom att arbeta med styrelsearbetet i mindre företag, antingen som konsult eller som styrelseledamot. En annan dröm är att skriva en bok. Och en hel hög drömresor.

Ja, det är en spretig bucketlist, men jag väljer att se det som att mina mål kompletterar varandra istället för att gå åt olika håll. Det blir betydligt enklare att resa runt i Japan om man har en stabil inkomst för att få ihop reskassan.

10313860_788607497817040_8472346298261872917_n

När jag själv använder härskartekniker

Jag fick en otäck insikt häromdagen. Jag var på ett möte med en större grupp, och i gruppen fanns en kvinna som jag upplever som lite snäll och naiv. Egentligen är hon smart och driven men det kommer inte fram, utan märks först när man lär känna henne lite närmare.

Inom det området som diskuterades har jag betydligt mer kompetens än henne. Det vet vi båda två. Det som jag reagerar på är mitt eget beteende mot henne. Jag förminskar henne. Låter henne inte prata till punkt. Lägger huvudet lite på sned och förklarar väldigt enkelt. Snabbar på mötet utan att se till att hon verkligen förstått. Eftersom jag själv märker att jag gör det är det rimligt att hon också märker det.

Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Vad jag gör mot henne är att utsätta henne för rena härskartekniker. Jag gillar att ha ett område där jag är överlägsen. Där jag sitter på kompetensen och kan dumförklara andra. Istället för att lyfta upp henne och verkligen se till att vi båda pratar på en högre nivå. Få henne sedd och respekterad. Fråga efter hennes åsikt istället för att vifta bort henne som mindre vetande.

Jag upplever ofta detta i samarbete med män, framförallt manliga fyrtioplussare. De kallar mig ”flicka”, förklarar hur saker fungerar eller pratar vidare/avbryter mig.

Det är skrämmande när man inser att man gör precis samma sak själv. Makt och kunskap är inte värt ett dugg om man inte kan hantera det. Om det används för att trycka ner istället för att lyfta upp medmänniskor. Härskartekniker är en skrämmande lätt fälla att trilla i, eftersom det känns så bra att få ha makten.

Rea på träd

Som många vet arbetar jag som ambassadör åt Better Globe.  Jag har inte bloggat så mycket om det, eftersom jag inte arbetat så aktivt senaste året. Skälet har helt enkelt varit tidsbrist. Jag har drivit andra företag, pluggat och helt enkelt inte hunnit med.

Men förhoppningsvis kommer jag nu att få lite mer tid över för detta hjärteprojekt. Better Globe arbetar i den kenyanska semiöknen och planterar träd där öknen breder ut sig och inget annat växer. Jag besökte själv området 2012 och fick en möjlighet att se verksamheten  på plats.

För att beskriva verksamheten kort så fungerar det så att privatpersoner och företag köper träd, styckvis, genom Better Globes ambassadörer. Träden växer upp och genererar på sikt avkastning till ägarna. Efter 20 år har man fått igen sin investering med råge, och dessutom gjort en rejäl insats för miljön. Vill man kan man även genom Better Globes donationspaket stödja vattenprojekt, mikrofinansiering av företag och lokala skolor.

Ett av mina starkaste minnen från besöket i Kenya var just besöket på en av de skolorna. Hur rektorn, lysande av glädje berättade att de fått betonggolv på skolan, och verkligen tackade för att vi finansierat det. Det nya skolköket som också finansierats genom våra donationspaket. Väldigt spartanskt med våra svenska mått mätt, men en fantastisk förbättring för kökspersonalen.

Jag kan verkligen prata länge om Better Globe. Det är verkligen något som jag brinner för, barnen på skolorna, trädplanteringen som bidrar till att binda både koldioxid och även binda jorden i torra områden och hindra ökenspridning…ja ni hör. Och detta skulle bara bli ett kort inlägg med en påminnelse om att det till och med 31 juli är rea på träd.

Läs mer här eller kontakta mig för mer information.

425510_10150600355992819_1056042280_n

Japp, jag planterade faktiskt två träd

395240_10150600367002819_925489382_n

Det nya skolköket. Tidigare lagades maten direkt på marken

Coupon_summer_offer_SE

Ordinarie pris 17 euro styck. Passa på innan juli tar slut.

Är du inte redan kund så kontakta mig på caroline.auren@gmail.com så hjälper jag dig komma igång. Eller registrera dig direkt på betterglobe.com/16311

Att verkligen våga säga NEJ!

Oj, vilken berg-och dalbana! Har haft tillfälle att vila ut ordentligt i midsommar, tack vare att jag fått möjlighet att lämna stan och vara på tysta sköna landet istället. Välbehövligt, så tacksam över den möjligheten.

Jag är inte tillbaka i hetluften ännu, ska till läkaren imorgon och då kommer vi ta ett beslut. Förhoppningsvis kan jag återgå till mitt halvtidsjobb om jag lär mig ta det lugnt.

Och det är just det. Jag ställer alltid upp för omgivningen. Vilket nu resulterar i dålig respekt för hur jag mår. ”Du kan väl fixa bara den grejen..” Nej, det kan jag inte! Jag är sjuk. Fatta.

Eller bara att hålla mig uppdaterad i vad som händer. Sambon söker bostad, visst, jag ska också bo där, men just nu kan jag inte ta ställning eller beslut. Dessutom litar jag hundraprocentigt på honom. Han får söka efter bästa förmåga, jag orkar inte läsa beskrivningar just nu. Han ska ju dessutom också bo där, klart han söker något som är bra.

Samma med företaget, har meddelat alla berörda att jag är sjuk, men saker rullar ju på ändå. Vad hjälper det att jag är sjuk när jag står som företrädare för företaget?

Bara att säga nej till allt är tillräckligt jobbigt. Jag orkar varken ta i problemen eller säga nej till att göra det. Undrar om denna kollaps kom helt enkelt för att på ett dyrköpt sätt lära mig att säga nej?

Nej-till-energitjuvar

Fantastisk bild, hittad på google. Säger precis det jag skulle vilja. Tyvärr vet jag inte vem jag ska hylla för denna, men bra är den.

Göra affärer med gubbar…

ok, jag kanske drar många över en kam nu, men ibland stöter man på fördomar som kvinnlig företagare…

Senaste exemplet var när jag ringde på en blocket-annons gällande utrustning. Först blev jag helt bortsnäst då mannen som svarade trodde jag var telefonförsäljare, men innan han hann klicka bort mig hann jag i alla fall lugnt förklara att jag var spekulant på den utannonserade utrustningen. Då blev han lite mer positivt inställd.

Jag ställde de frågor jag ville ha svar på, tekniska specifikationer osv och fick bra svar, så till slut frågan om priset. Jo, det låg på 160 000 kronor precis som i annonsen, och det var ink. moms. ”vet du hur man räknar bort momsen?” frågar han plötsligt.  Här blir det lite skrattretande. Jag är högskoleekonom, och hel/delägare i tre aktiebolag.  Jag och min kompanjon har tillsammans över ett kvarts sekels erfarenhet av företagande…men nej, moms har vi nog aldrig räknat på…

Det blev ingen affär.

Att vara sjuk som småföretagare…

 

 

…funkar inget vidare…

Vet inte vad det är med mig, trötthet, förkylning eller en plötslig pollenallergi? Trött, hostar och snorar. Var hemma från jobbet (min anställning, har en sådan vid sidan om företagandet…) igår och idag, men nu på eftermiddagen har jag i alla fall fått lite energi. Kommer att kunna jobba fullt ut imorgon, och tar den här energin som dök upp nu till att jobba undan ett antal surdegar som samlats på skrivbordet. Handlar om avtal med samarbetspartners i olika former. Har tur som har en bra jurist att samarbeta med, jag skriver och hon granskar så formuleringarna håller (dvs går hårt fram med rödpennan). Ett bra upplägg som jag lär mig jättemycket av. Min termin juridik (JÖKEN samt affärsjuridik A) räcker en bit men det finns mycket kvar att lära…

2014-04-24 14.28.06-1

Jobbar från soffan, skönt när man är trött men dåligt för ryggen…