Allt bra hos läkaren… Sedan kom det magiska ordet

Har varit på uppföljning hos läkaren idag. Allt var på rätt väg, jag har kommit igång med träning, stressat ner och tagit tag i de största stressfaktorerna. Så långt allt väl. Sedan kom det magiska ordet: Provtagning!

” Ja, vi behöver nog ta lite prover också så att det inte är något hyponågonting, eller hyponågotannat eller något annat som vi kan behandla”

Saken är den att jag har en fruktansvärd fobi för sprutor sedan en opedagogisk barnläkare råkade skrämma slag på mig i sexårsåldern. Det brukar krävas både embla- plåster, lugnande, och tre personer som håller fast mig för att ens få en droppe blod ur mig. Ja,ja bara att ta tag i. Sambon får följa med och jag lär få köpa upp hela Apotekets förråd av embla. Gah, hjälp, men det måste väl göras…

Vadå, har inte dygnet trettio timmar?

Sen kväll, karln är ute och springer och jag slötittar på en film, samtidigt som jag känner mig kreativ och skriver och skissar på både det ena och det andra. Inget så tydligt att jag kan blogga om det, utan mer försöker få ordning och reda på idéer som ploppar upp.

Jag har verkligen svårt att inse att tid är en begränsande faktor. Jag vill göra allt på en gång. Gå upp i tid på jobbet. Skaffa ett jobb till/extrajobb för att få ordning på ekonomin. Få ordning på mitt bolag för att få in mer pengar. Jobba mer med Better Globe. Gå någon kurs i höst, plugga något ytterligare. Få fint hemma och ägna mer tid åt familj och vänner. Samma personer som tillsammans med min terapeut försöker få mig att förstå: dygnet har inte trettio timmar!”

Tog extra semester

Fick ett erbjudande av min chef att ta ett par dagar extra semester eftersom det i alla fall är total lågsäsong på jobbet just nu. Med en möjlighet att jobba igen timmarna i augusti nappade jag direkt. Precis vad jag behöver efter det här året, extra tid för att vila och sätta nya strukturer inför hösten. Hitta energi och glädje igen. Bara vara.

Om mediemissbruk

Hej, jag heter Caroline och är mediemissbrukare. Ja, min relation till medier har blivit närmare ett missbruk. Jag kollar ständigt medier, inte bara sociala medier som Facebook och instagram, utan även traditionella medier. Läser fyra större nyhetssajter minst tre gånger dagligen (Aftonbladet, expressen, DN, SvD), kollar ständigt nyheter på mobilen. Ser inte sällan både två och tre nyhetssändingar på TV varje dag, lyssnar på nyheter på radion när jag är ute och går. Vill alltid vara den som vet mest och har informationen först. För att inte tala om bloggar, magasin ( både i papper och via readly)…o

Efter kollapsen har jag försökt lugna ner mig, intala sig att man inte måste så mycket. För visst gränsar beteendet till snudd på missbruk? Nyhetsjunkie. Mediemissbrukare. Informationsknarkare. Måste man verkligen veta allt hela tiden?

Vad är nästa mål?

Så här en dryg månad efter kollapsen har mycket hunnit hända. Jag har hoppat av det jag inte hade kontroll över. I samma veva har jag hamnat i ett gigantiskt tomrum. När man släpper saker man jobbat hårt för under flera års tid blir det tomt.

Jag jobbar halvtid, kommer hem till lunch och sover på eftermiddagen. Egentligen inte för att jag är trött, men för att jag inte vet vad jag ska göra med min tid. Vad är nästa mål?

På jobbet har jag satt upp en del mål, som framför allt syftar till att rädda min ganska havererade privatekonomi. Komma upp i lön så jag klarar mig varje månad, och kan få någon krona över, och kunna bygga en ny buffert. Men mitt jobb är ju trots allt bara en anställning. Jag får en summa pengar för att förverkliga någon annans dröm. Min egen dröm har jag tappat bort i all röra. Vad vill jag själv egentligen?

 

Älskade pappa fyller 60 år…och jag kan inte vara där :(

Hade verkligen önskat mig ork nu. Men en 30- mila resa följt på stort kalas för att sedan snabbt vända tillbaka till stockholm igen funkar inte just nu. Är fortfarande jättetrött. Till och med att försöka följa alla råd som välvilliga läkare och terapeuter ger om mat och rutiner känns för stort.

Idag har jag stannat inne med en bok. Allt som innebär att hålla sig vaken hela dagen utan tupplur är en seger just nu.

 

image

Saknar dig pappa, hoppas vi kan ses snart….

Håller mig vaken, känner mig duktig…

Sedan kollapsen har jag sovit otroligt mycket. Jobbat 8-12 och direkt somnat när jag kommit hem. Igår klarade jag att hålla mig vaken en hel dag! Låter larvigt men känns som en seger just nu. Visst jag låg mest och tittade på tv trots det fina vädret, men ändå. Jag sov inte!

Idag känner jag mig ännu duktigare. Var uppe vid 10 och satte igång storstädning, putsade fönster och körde sju maskiner tvätt. Och sov inte på hela dagen. Nu tror jag att saker börjat gå åt rätt håll….

I krig mot oron

Lite småirriterad på spotlife, kan inte logga in via dator, men som väl är kommer jag in via wordpressappen på paddan, så jag kan blogga ändå. Begärt nytt lösen men får inte ens ett mail och inget svar på supporten. Synd, för bloggandet är en ventil för mig just nu och konstigt nog kanske så känner jag mig mer begränsad i skrivandet när jag inte har något riktigt tangentbord.

Jobbar framförallt nu på att klara mig utan oro. Jag vill kunna vara vaken och ha energi att ta tag i saker istället för att låta energin gå till att oroas. Jag är inte helt maktlös i situationen, men jag beter mig så. Oroar mig över ekonomin, istället för att ta tag i situationen. Oroar mig över min framtid istället för att själv skapa min framtid.

Känner mig ful med tanke på att jag inte varit hos frissan sedan jul, och inte har råd att satsa de pengarna på mig själv just nu. Känner mig sunkig eftersom mycket kläder har blivit utslitna utan att jag har haft råd att ersätta dem.

Vill våga lita på livet. Slänger gamla kläder för att göra plats för nytt i mitt liv. Köper nya hårsnoddar och försöker dölja den hemska utväxten ett tag till. Sparar pengar för kommande flytt, vill bygga bo och skapa ett hem som är vårt efter fyra år i möblerad andrahand.

Längtar efter att livet ska vända. Men livet vänder inte. Jag kan vända. Det är det enda jag kan göra. Förändra situationen själv. Kriga mot oron.

 

image

Hur mycket kan man sova egentligen?

Helt otroligt, kroppen vet verkligen vad den behöver. Är tillbaka på mitt halvtidsjobb nu, jobbar 8-12, kommer hem vid lunch och somnar. Sover ca 2 timmar, och sedan vid 22- tiden är jag trött igen.

Kan nog ta det lugnt med sömnpillren, kroppen verkar tala om vad den vill ha…

Avstägningsknapparnas välsignelse

Har hittat en ny pryl. Eller snarare pryl på prylarna. Avstägninsknappar! Tidigare var dator, TV och telefon på dygnet runt. Nu har jag börjat stänga av dem! Vilken skillnad! Vilken befrielse! Vilken ro! Vilken upptäckt!