Låt mig vara sjuk i fred!

Jag är sjuk!

Jag är delägare i ett mindre företag.

Detta är ingen bra kombination. Har hänvisat alla ärenden till min kompanjon, men en hel del information sitter jag på.

Jag ska vila och undvika stress. Hur tusan ska det gå till utan att företaget blir lidande på kuppen? Får inte jobba, vill inte jobba…

Tur att jag har världens bästa kompanjon, som har all respekt för situationen och agerar snabbt och effektivt. Puss, du är bäst!

Tidernas mest onödiga 200 spänn!

Gah, riktigt arg på idioterna på vårdcentralen. Ringde och frågade vad som händer nu med min sjukskrivning, eftersom den blir längre än beräknat, men går ut innan jag har ny läkartid. Personen som svarar berättar då att det inte går att bakdatera sjukskrivningar utan om jag behöver förlänga behöver jag komma ner akut och träffa en läkare idag. (vill och vill förresten, grr. Vill ju jobba men det funkar inte.)

Går ner på en akuttid, betalar tvåhundra spänn bara för att få höra att läkaren på tisdag visst kan skriva även måndagens sjukskrivning retroaktivt. Det är bara onödigt att skriva ett för två dagar eftersom det bara blir mer administration för både mig, läkaren, arbetsgivaren och f-kassan.

Grr, så onödiga pengar i det här läget. Jag har ingen aning hur sjukintyg funkar, utan ringer den jag tror borde veta, eller i alla fall veta vem jag ska fråga. Skulle jag ringt f-kassan istället? Eller någon annan som har koll? Vem fan har koll på hur sjukskrivning funkar när man är frisk?

 

Hejdåpengar

Känner mig jagad, känner kärlek

Egentligen vill jag bara stänga in mig, stänga av telefon och datorer och bara få vara. Men så enkelt är inte livet. Saker behöver tas om hand, vare sig jag kan lösa det eller inte. Jag är inte i skick att arbeta, jag är inte i skick att ta hand om företagets affärer, eller arbeta på min anställning.

Samtidigt behöver jag vara tillgänglig för akuta ärenden, jag har trots allt ansvar mot både min arbetsgivare och mitt företag. Nu sätter jag mailen på autoreply på obestämd tid, och stänger av datorn kvällstid. Mobilen är svår att stänga av men jag kan i alla fall sätta på ljudlöst och ringa upp det som är viktigt i efterhand.

Dessutom ska försäkringskassan ha sin administration, räkningar och annat i livet ska betalas. Livet går vidare även om jag kraschar.

Lyckligtvis är det många som vill mig väl. Lite för många. Just nu orkar jag inte svara alla som hör av sig. Jag är otroligt tacksam, men ber om förståelse för att jag inte kan svara alla och inte har ork.

 

2014-06-14 18.34.22

Snor en bild till från fantastiska facebooksidan framsteg, den hjälper mig mycket nu. Glöm inte att gilla den.

Ut med det gamla, in med det nya!

Lånade en bok på biblioteket igår om Feng Shui. Har läst och inspirerats tidigare, men nu var det länge sedan. Sedan jag flyttade in till min sambo har jag helt enkelt tappat all kraft när det gäller hemmet. För att göra saker ännu värre har jag dessutom i långa perioder arbetat hemifrån.

Jag har aldrig trivts i den här lägenheten men för min sambo är den hemma och för honom har inte flytt varit ett alternativ

När jag läste Feng Shui boken föll mycket på plats. Det är inte konstigt att jag känner mig kraftlös. En övermöblerad källarlägenhet utan en chans för chi att ge kraft.

De goda nyheterna är att vi måste lämna lägenheten till årsskiftet. Lämna det gamla och starta om. Med våra egna möbler och prylar. Men för att ge mig och hemmet energi börjar jag redan nu. Rensar ut, städar och gör mig av med gammalt. Köper lite nya kläder, det har jag inte gjort på länge. Slänger sånt som är trasigt.

Dags att släppa taget och lita på universum. Vi har ingen klar bostad till i vinter men det kommer att lösa sig. Jag har inga pengar att ersätta de trasiga kläderna jag slänger men det kommer att lösa sig. Det är bättre att våga släppa taget än att sitta fast med dålig energi och låta sig dras ner ytterligare.

Sjuk en vecka till?

Ja, verkar inte bättre. Jag har sjukintyg även för den här veckan och det blir nog till att använda det. Har dock fixat två ärenden som inte kunde vänta, samt försökt mig på ett biblioteksbesök för att lindra min rastlöshet. Fast där på biblioteket tappade jag bort mig totalt, läskigt när det blir så där och man inte vet vart man är eller vad man gör där. Känns som en dålig fylla ungefär.

Nåja, det kommer att lösa sig. De som träffar mig nu tycker inte ens jag ska gå tillbaka och jobba redan på måndag, men vi får se vad som händer. Lite knöligt med läkartider och sånt. MEN JAG VILL JU JOBBA!

Därefter börjar planen för framtiden bli klarare och klarare, vart jag ska satsa och vad som ska bort.

 

En skärmberoende workoholic

Hej jag heter Caroline och är en workoholic. En skärmberoende sådan. Försöker hålla mig borta från alla skärmar, telefoner och annan kommunikationsutrustning men det går sådär.Klarar max en kvart. Läkarens råd var en promenad utan telefon. Hjälp! Hur ska jag då lyssna på någon intressant dokumentär samtidigt som jag går, och vart ska jag skriva upp alla idéer som dyker upp under promenaden? Hmm, ipod och anteckningsblock?

Jag älskar ju att vara tillgänglig, och ännu mer, att vara behövd. Känner mig ensam om telefonen och mailboxen är tyst. Då blir det facebook, instagram, twitter…  Name the social media- I´m there! Lurar mig med att jag nätverkar och är social, men är i verkligeheten vettskrämd över att bli bortglömd och ensam. Om jag inte är tillgänglig jämt, och alltid svarar snabbt, då kanske jag inte behövs? Vad har jag då för mening?

Samtidigt som jag inte får jobba känner jag hur kreativiteten flödar. Bloggen exploderar, har inte skrivit så här mycket på flera år. Ser tydligare vart jag är på väg. Vem jag är. Men också vart jag behöver hjälp. Installera bromsknapp. Vart går gränsen mellan jobb och fritid? När kan jag börja sätta idéerna i verket? Får jag räkna på affärer när jag är sjuk? Vad gör mig frisk och vart lurar jag mig själv?

Har en tid hos en terapeut, och ligger på listan att få möjlighet att komma på återbudstider. Hoppas något händer snart. Framförallt vill jag veta vad i mitt beteende som är det friska, kreativa och vad som är det som gör mig sjuk. Bena ut saker så jag kan hålla mig frisk utan att för den skull strypa mig själv kreativt. Skilja på nytta och nöje. Skilja på vart jag är behövd och var jag är en uppmärksamhetstörstande femåring. Skilja på den vuxna professionella Caroline, vem hon är, och vart hon är ett bidrag, skilja henne från lilla barnet som bara vill vara med och leka.

Framförallt är min utmaning kommande vecka att stänga av datorn. Lägga ifrån mig paddan. Och telefonen. Göra upp med mitt beroende av kommunikation och skärmar. Fram med anteckningsblocket istället. För när jag kliver bort från min konstgjorda verklighet och ut i den riktiga världen börjar nya idéer poppa upp.

Män som förklarar saker…

Haha, kan inte låta bli att dela med mig av den här fantastiska krönikan av Katrine Kielos.

Visst känner vi den mannen, kanske i flera exemplar? Han som är expert på allt, oavsett utbildning och erfarenhet. Och framförallt kan han mer än dig, oavsett din utbildning och erfarenhet….

Läs krönikan här:

http://www.jusektidningen.se/Jusektidningen/Opinion/Gastkronika/Manliga-monologer/?fb_action_ids=10152925957149517&fb_action_types=og.recommends#.U5rHsm8gPa4.facebook 

Omställningsförsök

Jobbar vidare med att få mig att funka. Mat, sömn och rutiner. Sjukskriven en vecka till, vill gå tillbaka redan på måndag men älsklingen tycker inte jag är redo. Själv vill jag vara redo, men jag vill inte hamna i en spiral av att gå tillbaka för tidigt, med nya kortare sjukskrivningar som följd. Nästa läkartid är först när jag ska vara tillbaka på jobbet, heltokigt.

Försöker koppla ner, stänga av datorn och inte kolla telefonen femtielva gånger i timmen. Har energi korta stunder, räcker det för att jobba? Om jag dricker riktigt mycket kaffe? Vill, vill, vill…

Just det, det var ju så jag blev sjuk från början…hmm, fan..

.2014-05-31 02.14.48

Bygg inte hus på grus

När jag var liten och gick i söndagsskolan fick vi sjunga en sång:

”Bygg inte hus på en sandig strand, Bygg inte hus på grus.

Kanske verkar det okej men en dag du ångrar dig, du måste bygga huset en gång till.

Du måste bygga huset på ett berg. På en stadig grund som inte rubbar sig. Så när stormen piskar på, har du frid i huset ändå”

Sången handlade så klart om att man ska ha sin fasta punkt hos Jesus eller något sådant, det var i alla fall någon liknelse med som var jättetydlig för en 5-åring…

Texten har däremot följt med mig genom livet, och kommit tillbaka till mig i samband med allt som har hänt den senaste veckan (kan inte fatta att det redan har gått en vecka, känns som jag varit helt borta och bara sovit bort tiden). Liknelsen stämmer väldigt väl in på vad som har hänt, och vägen dit. Jag har under de senaste åren byggt på lös grund, och börjat med att försöka bygga toppen, utan att ha grunden klar. Sprungit iväg och startat projekt på känsla och lust mer än på genomtänkta beslut. Hoppat på (och även ibland av) saker utan tanke. Tagit coaching i hur man når toppen snarare än hur man bygger grunden.

Hankat mig fram, hoppat mellan jobb. Rastlös och letar efter bättre. Jobbet jag kommer känna mig hemma på, vara en i gänget och bli toppsäljare. Eller nej förresten, jag passar inte på en arbetsplats, jag är nog bättre som entreprenör och behöver ingen chef. Eller nej förresten, den budgeten sprack, jag behöver visst en anställning. Oj, nu behöver vi hitta ny bostad, och jag behöver egentligen fördubbla mina inkomster, ta ett heltidsjobb för att få ihop det, men jag trivs ju på mitt halvtidsjobb, och tanken var ju från början att jobba halvtid för att få tidsutrymme att få företaget lönsamt och ta ut lön även därifrån. Och skulle jag rent krasst klara av en heltid nu, efter en kollaps? Kanske inte i morgon, men kanske på sikt? Eller i alla fall hitta pengarna som motsvarar det vi behöver för att skaffa bostad, men kunna fortsätta på halvtid, för att orka och kunna prestera? Och vad händer om ingenting fungerar? Om jag står helt utan inkomst?

Timingen är urusel.

Men insikten är att det rasar av en anledning. Tornet rasar för att jag inte byggt grunden ordentligt. Jag lever på hoppet snarare än realismen. När jag tror att min budget är en dyster-budget avslöjas den i alla fall som en glädjekalkyl i efterhand. Eller så saknas någon post som jag inte räknat med. Eller så går det inte ihop bara. Inte bara ekonomiska kalkyler. Samma gäller för min tidsplanering, tror alltid jag ska hinna och orka mer än jag gör. Eller för hur mycket saker jag kan ha i huvudet på en och samma gång. Eller hur många projekt jag kan driva samtidigt i form av jobb, företag, utbildningar och annat. Eller hur mycket tid jag tror att jag spenderar med min älskade. Eller när jag ska hinna städa…

Jag bygger inte från grunden. Kärlek, hem, tid och ekonomi. Och i den ordningen. När det fungerar kan jag sparka igång andra projekt. Nu behöver jag montera ner tornet. Allt behöver upp till ytan och granskas. Vad ska finnas kvar i mitt liv, och vad ska bort? Vilka människor, vilka projekt, vilka sammanhang ska jag finnas i?

Just nu behöver jag bara bygga grunden, så oavsett vad som händer ”har du frid i huset ändå”

 

Börjar kanske hämta mig så smått…

Igen, stort tack för all kärlek igår. Det går upp och ner, att ta sig till mataffären känns som ett helt projekt, men jag tar mig i alla fall dit.

Märkligt förresten hur kroppen reagerar och vad den vill ha. Även fast det är själ och hjärna som inte mår bra, så dras kroppen till det den normalt vill ha när den är sjuk, läkande saker som vitlök och ingefära. Kyckling. Vitkål.

Kroppen börjar återhämta sig medan jag försöker ta till alla åtgärder jag kan och vet för att komma tillbaka. Laga god mat och SMAKA på den. Jag älskar ju att laga mat men minns knappt när jag senast gjorde det. Laga mat istället för att kasta i mig det som går fortast. Äta det som kroppen behöver. Avstår alkohol just nu, då jag inte vill kombinera det med konstiga avslappnande tabletter läkaren skrev ut för att få ordning på sömnen.

Jag har även börjat rensa i åtaganden idag. Sagt upp abonnemang som jag inte kan/vill/bör/hinner utnyttja. Tittat över småfällor som tar energi. Småbäckar där pengar rinner ut. Smååtaganden som inte är betungande i sig, men som tillsammans med annat får glaset att rinna över.

Tror att jag kommer att ha en intressant resa i mig själv i sommar.

2014-03-23 02.03.30