Kollaps och omstart

Ok nu är jag öppen och ärlig. Med allt.

I lördags så kollapsade jag fullkomligt. Stod mitt på Götgatan och visste inte vem jag var, skrek och grät rakt ut. Utlösande faktor: Min syster som varit med mig hela dagen ville att jag skulle äta ordentligt istället för att bara ta en kopp kaffe och jag kunde inte hitta någon mat jag ville ha.

Syrran fick till slut in mig på ett kafé, fick i mig kaffe och fick ur mig hela historien om min stress och hur jag upplevt situationen på sistone. Jag visade henne min mail och sms-historik hur mitt liv faktiskt såg ut och hur jagad jag kände mig. Jag berättade allt om maktlösheten när man känner att man upplever att man förlorar sitt hem (vi har blivit uppsagda från vår andrahandslägenhet, men vi har 6 månader på oss innan vi måste vara ute, så så dramatiskt är det inte). Jag berättade om kampen att dra flera företag, och samtidigt behöva prestera på en anställning eftersom inget av företagen är i läge att jag kan ta ut lön.

På söndagen var jag fortfarande så utmattad att min sambos familj körde in mig till psykakuten där jag fick hjälp och i måndags blev jag sjukskriven av min husläkare. Jag har även under en längre tid haft problem med rygg och nacke som är helt stressrelaterat då jag gått och spänt mig och inte andats ordentligt. I veckan när jag var hos tandläkaren kunde han inte genomföra en planerad behandling då jag var så stressad att jag inte kunde andas ordentligt.

Jag älskar att vara min egen. Att få utlopp för kreativitet och att snabbt kunna omsätta idéer i handling. Jag behöver också vara realistisk, pengar måste komma in och administration måste fungera. Jag vill mycket och det är inte alltid det fungerar som jag vill. Ibland är jag beroende av andra, som inte gör som jag vill. Andra människor har sin vilja och sin agenda som jag inte alltid kan styra. Jag saknar den erfarenhet jag egentligen behöver inom ledarskap även om jag skaffar den mer och mer.

Att hamna i en utmattning är en nystart. En nyttig sådan. Plötsligt blev jag tvungen att be om hjälp. Låta någon ta hand om min tvätt och hjälpa mig att handla. Låta bokföringstjejen ta över mer som jag tidigare skött själv. Inse att inte läst en bok eller sett en film det senaste halvåret. Bli tvungen att fundera på vad jag egentligen vill göra och vad som är realistiskt (den senare är inte min starka sida). Vad kan jag lägga tid på, vad vill jag lägga tid på? Vart kommer pengarna in och vad kostar mer än det smakar?

Nu är jag sjukskriven till midsommar, sedan måste jag möta vardagen igen. Förhoppningsvis har jag tills dess lyckats lösa de mest akuta lösa trådarna. Börjat hitta en väg vad jag kan kapa bort och vad som måste tillföras. Hitta ett sätt att ta hand om mig själv. Mycket att göra på ett par veckor, samtidigt som meningen är att jag ska vila. Stoppa mig själv från att göra ”allt jag ska hinna under sjukskrivningen” till ett projekt. Se om det är möjligt att komma förbi kön till terapeuten, och få hjälp snabbare med mitt rastlösa ”hela tiden starta nytt”- beteende.

 

10309031_810547242296355_8553113268553314953_n

Hittade den här bilden på framstegs facebooksida. Gå in och gilla! Så mycket klokheter, och ofta bilder som denna dyker upp precis när man behöver dem…

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>