När man ser hela pusslet istället för bara enstaka bitar..

Att jag bryter ihop efter flera års stress kanske inte är konstigt. Men jag inser att jag stressar över det som inte fungerar istället för att se det som faktiskt fungerar. Jag har ju så mycket att vara tacksam för:

  • Ett halvtidsjobb på ett fantastiskt generöst företag.
  • Ett boende åtminstone fram till årsskiftet
  • Bra läkare som verkligen fångat upp mig från början, och uppmanat till arbete och motion snarare än vila
  • Ett stort nätverk som verkligen bryr sig
  • En buffert på banken..
  • En sambo som jag älskar och som älskar mig.

Så egentligen,  varför är jag stressad över situationen och övertygad om att allt kommer att gå åt helvete? Jag har ju alla förutsättningar. Och egentligen är de flesta pusselbitar redan på plats.

När jag spaltar upp det på det här sättet ser jag plötslig något nytt. Istället för att bara se de lösa bitarna som inte passat in i pusslet ännu ser jag plötsligt en helhet, ett stort pussel med ett par enstaka hål där bitarna fattas men där helheten funkar. Vad gnäller jag över egentligen?

 

2014-06-27 00.13.54

Att avsluta och gå vidare…och vikten av förlåtelse

Idag avslutar jag ett projekt som varit en stor del av mitt liv. Det finns fortfarande en del att fixa till, men nu är jag i läget att jag kan sätta punkt och gå vidare. Jag har fått brottas ordentligt med hälsa, ekonomi och tid. Livet har inte fungerat. Men genom att sätta punkt och lämna en del, kan jag öppna upp för annat. Ta lärdom.

Jag har också fått förlåtelse av en vän som jag svikit på ett riktigt fult sätt. Fått göra upp, och framförallt göra rätt för mig. Sätter jag någon i skiten så ser jag i alla fall till att hjälpa personen upp. Men det viktigaste var verkligen att få förlåtelse. Få höra att ”ja, du svek och satte mig i skiten, men du är förlåten eftersom du hjälper mig lösa det”. Vänskapen och tilliten blev inte helt förstörd, även om den blev rejält naggad i kanten.

Nu ska jag få kroppen och hälsan att fungera, och sedan kan jag vara öppen för vad livet erbjuder mig.

Första dagen på mitt nya liv!

Ok, kanske inte ska chocka kroppen, men jag behöver en livsstilsförändring och detta är ju i alla fall en början. Banan, ingefära, spenat, hallon och kokosfett. En D-vitamintablett och lite te efteråt.

 

2014-06-25 08.17.31

Intressant stressbeteende

Blir mer uppmärksam på mina stressbeteenden. Vad är udda och vad är normalt? Hos läkaren imorse fick jag göra ett depressionstest, där en fråga gällde rastlöshet. Var tvungen att protestera, jag är ju rastlös och har svårt att sitta still även när jag mår som bäst, det är ju mitt normala beteende.

Däremot märkte jag av något nu på kvällen. Efter en lång dag med både läkare och naprapat somnade jag någon timma på soffan. På kvällen blev jag rastlös över allt jag inte hunnit på eftermiddagen, stressad och ville inte gå och lägga mig förrän jag fixat allt jag inte hunnit.

Här behöver jag verkligen justera mitt beteende. Det måste vara okej att ”missa” en timme under dagen. Att vila när jag är trött. Att gå och lägga mig trots att inte allt är klart. Att inte neka mig sömn bara för att jag är stressad.

Mot en ny livsstil..

Jaha, nu har jag väl hunnit smälta en del av dagens besked. Och hur jag ska hantera allt, alla råd och allt som händer. På ett sätt behöver jag vända upp och ner på hela livet. Det finns ett ordspråk som säger ”om du inte har tid för hälsa så kommer du förr eller senare behöva tid för att vara sjuk”. Där är jag nu. Jag har prioriterat bort hälsan så länge nu att det inte går längre.

Så här vill jag sätta upp mitt liv den närmsta tiden:

  • Frukost
  • Arbete- halvtid, förmiddag
  • Lunch
  • Vila vid behov
  • Träning
  • Middag
  • Tid för mig själv, t.ex böcker, meditation

Ska försöka ta mig ner till gymmet i veckan och se om jag kan köpa 10-kort eller liknande. Svårt att binda upp sig på ett gym just nu när jag inte vet hur vår boendesituation ser ut, vi får vara beredda att ta vad vi får och kan hamna nästan vart som helst i länet.

Sedan behöver jag se över vad jag äter. Dra ner på kaffe, ingen alkohol. Mer smoothies och mindre skräpmat. Jag äter LCHF sedan tidigare, och jag tror att det kan vara bra att fortsätta, men kanske fokusera på lite mer bär och grönsaker. Får väl testa mig fram helt enkelt.

Att springa eller inte springa..

Lång dag, varit hos både läkare och naprapat idag. Eftersom stressen satt sig på kroppen och gett ont i rygg och nacke, så blir det dubbla behandlingar. I vissa fall är mina båda vårdgivare rörande överens, i vissa fall helt oense.

Överens om att jag ska

  • Motionera
  • Äta bra
  • Undvika alkohol den närmaste tiden
  • Yoga

Oense om

  • Träningsformer
  • Arbete

Läkaren säger: se till att bli svettig minst 3 gånger i veckan. Spring eller ta gruppträningspass. Naprapaten säger: var rädd om kroppen, långintensiv träning, yoga och simma, promenera.

Gällande arbetet har jag ett sjukintyg, men läkaren säger att jag kommer må bra av att jobba deltid medan naprapaten säger att jag borde vila så länge jag kan.

Men jag har bestämt mig, imorgon borta också och vilar, sedan kör jag på jobbet. Pratat med chefen, och det kommer att bli toppen! Längtar tillbaka!

Hjälp, vilka är ni?

Har fått otroligt mycket visningar enligt min bloggstatisk. Vet inte om jag ska bli glad eller orolig. Denna blogg har framförallt varit tänkt som en dagbok, ett forum att skriva av mig. En möjlighet att kommunicera med nära och kära som jag inte träffar så ofta.

Frågan är om jag ska agera annorlunda om bloggen växer? Skriva mindre personligt? Eller kanske mer? Hjälp, internet har verkligen både sina för- och nackdelar.

Att verkligen våga säga NEJ!

Oj, vilken berg-och dalbana! Har haft tillfälle att vila ut ordentligt i midsommar, tack vare att jag fått möjlighet att lämna stan och vara på tysta sköna landet istället. Välbehövligt, så tacksam över den möjligheten.

Jag är inte tillbaka i hetluften ännu, ska till läkaren imorgon och då kommer vi ta ett beslut. Förhoppningsvis kan jag återgå till mitt halvtidsjobb om jag lär mig ta det lugnt.

Och det är just det. Jag ställer alltid upp för omgivningen. Vilket nu resulterar i dålig respekt för hur jag mår. ”Du kan väl fixa bara den grejen..” Nej, det kan jag inte! Jag är sjuk. Fatta.

Eller bara att hålla mig uppdaterad i vad som händer. Sambon söker bostad, visst, jag ska också bo där, men just nu kan jag inte ta ställning eller beslut. Dessutom litar jag hundraprocentigt på honom. Han får söka efter bästa förmåga, jag orkar inte läsa beskrivningar just nu. Han ska ju dessutom också bo där, klart han söker något som är bra.

Samma med företaget, har meddelat alla berörda att jag är sjuk, men saker rullar ju på ändå. Vad hjälper det att jag är sjuk när jag står som företrädare för företaget?

Bara att säga nej till allt är tillräckligt jobbigt. Jag orkar varken ta i problemen eller säga nej till att göra det. Undrar om denna kollaps kom helt enkelt för att på ett dyrköpt sätt lära mig att säga nej?

Nej-till-energitjuvar

Fantastisk bild, hittad på google. Säger precis det jag skulle vilja. Tyvärr vet jag inte vem jag ska hylla för denna, men bra är den.

Vem lyssnar du till när det kommer till kosten?

Jag har tidigare skrivit om facebookgrupper där LCHF- diskussioner mer eller mindre spårat ur. Se det inlägget här.

Men jag tror inte jag ska sluta där. Hittar mängder med bloggar och instagramkonton med kostråd. Bara en sak, vem är det som skriver? Vad har de för kunskap? Den enda kostblogg jag själv följer är kostdoktorn. Han är läkare och har kompetensen och helhetssynen vad kost gör med kroppen. En läkare har en helhetssyn, och även kunskapen om när det kan gå fel, som t.ex ätstörningar.

Men många kostbloggar jag stöter på tycks inte ha någon som helst kunskap. De bloggar om det som funkar för dem och råder andra att göra likadant. Ibland är det harmlöst, med sunt förnuft. Ibland inte. Vissa presenterar sig som kostrådgivare, utan att specificera vad det innebär.

Därför ställer jag frågan, vem lyssnar du till egentligen? Hur påverkas din kropp? Jag har mixtrat med kost tillräckligt länge, jag skulle säkert kunna driva en blogg om viktminskning och kost. Och säkert skulle någon följare få bra resultat. Men om något går fel? Om någon bli sjuk av mina okunniga råd?

Allt jag kan om kost kommer från bloggar och populärvetenskaplig litteratur. Magasin med fokus på hälsa. Jag följer, testar men är också källkritisk. Vem är personen som rekommenderar pasta? Vem är personen som säger ”ät aldrig pasta”? Om en fd. boxares ord står mot en populär bloggerska? Vem ska man tro på?

Tro förresten absolut inte på mig. Jag saknar helt akademisk kompetens när det kommer till kost. Tro inte på någon annan heller som inte har någon typ av diplom på väggen. Och om de har diplom, kolla vart det kommer ifrån. Vilken grund har de för att uttala sig?